Trädgårdar står för den största införseln av främmande växter i Sverige, och uppemot 70 procent av växterna i en vanlig trädgård är hämtade från andra delar av världen. Trädgårdsägare kan därför göra mycket för att främja biologisk mångfald och bekämpa invasiva växter som annars riskerar att ta över. Det är dock inte säkert att trädgårdsägare känner till vilka växter som utgör ett hot och hur dessa ska hanteras, eller ens är motiverade att vidta åtgärder. Det visar en ny studie som syftar till en mer ändamålsenlig kommunikation mellan experter, myndigheter och trädgårdsägare.
− Vi ville ta reda på om privata trädgårdsägare förstår de begrepp som används kring invasiva främmande arter och om de kan känna igen arterna, berättar Cecilia Palmér, som är doktorand vid institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning vid SLU. Vi ville också veta om de förstår hur klimatförändringarna påverkar hotet från invasiva främmande arter, och hur trädgårdsägarnas egna erfarenheter av invasiva växter påverkar viljan att bekämpa dem.
En invasiv främmande art kommer ursprungligen någon annanstans ifrån. I sin nya miljö orsakar den skada genom att spridas snabbt och konkurrera ut inhemska arter. Invasiva främmande arter är ett av de största hoten mot biologisk mångfald. Att bekämpa skador och kontrollera invasiva arter kostar 1,1−4,5 miljarder kronor varje år i Sverige och det blir också både dyrare och svårare ju längre man väntar. Naturvårdsverket är tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten ansvariga för Sveriges arbete med invasiva främmande arter.
− För att en fastighetsägare ska kunna göra något alls åt invasiva främmande växter behöver de veta vad problemet är och vad man kan göra, konstaterar Henrik Lange, som är samordnare på Naturvårdsverket. Alla arter som utgör ett hot kommer inte att kunna regleras genom lagstiftning. Information och befolkningens vilja att bidra är avgörande för att bekämpa invasiva arter.
Tillsammans med tre av de svenska biosfärområdena*, Blekinge Arkipelag, Voxnadalen och Vänerskärgården med Kinnekulle, har Cecilia Palmér i ett projekt tagit reda på hur kommunikation kring invasiva arter blir ändamålsenlig för trädgårdsägare. För att få fram en kunskapsbas har hon intervjuat trädgårdsägare och genomfört en enkätundersökning – både med trädgårdsintresserade och de utan intresse.
− Genom samarbetet med biosfärområdena fick vi en lokal förankring som var mycket värdefull under projektets gång. Nu efter att projektet avslutats är de en viktig del i spridningen av riktlinjerna som tagits fram i projektet, konstaterar Kristina Blennow, projektledare och professor vid institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning vid SLU.
Till enkätundersökningen valdes växterna jättebalsamin, blomsterlupin, vresros, parkslide och syren som exempel.
− Arterna representerar olika livsformer, har olika spridningssätt och det finns en gradient i hur omtyckta de är, säger Cecilia.
Enkäten skickades till 6000 trädgårdsägare i de tre biosfärområdena. Av de 990 svar som inkom hade 566 respondenter en invasiv främmande växt som de kände igen i sin trädgård.
− Det vi har kunnat se är att den som inte märkt att invasiva främmande arter har lett till en förlust av biologisk mångfald inte heller är benägen att bekämpa dem, säger Cecilia. Och de som inte vet hur växten ser ut vet inte heller om de har den i sin trädgård. Till exempel var det få som kände till jättebalsamin. Vi såg också skillnader mellan biosfärområdena, vilket visar att geografin har betydelse.
De slutsatser som dragits i projektet är att det fortsatt är relevant att informera om olika arter och hur de ser ut, men att det blir viktigt med lokala exempel utifrån de erfarenheter människor har på en plats. Det finns också olika kommunikationsbehov för olika arter. Eftersom majoriteten av trädgårdsägarna inte visste hur en klimatförändring påverkar spridning av invasiva främmande arter är även information kring detta en springande punkt.
I och med klimatförändringar kan vissa växter som har betett sig på ett visst sätt få ett ändrat beteende. En växt som tidigare enbart har skjutit rotskott kan börja fröså sig, vilket man har sett hända exempelvis med syren.
− Mycket av det vi 2018 trodde skulle hända om 20−30 år har redan hänt, säger Mora Aronsson, från SLU Artdatabanken som har utfört riskklassificeringen. Klimatförändringens hastighet är klart underskattad.
SLU Artdatabanken har uppdraget att ta fram en lista på riskklassificerade arter, där arterna bedöms utifrån sannolikheten att de utgör, eller kan komma att utgöra, en risk för svensk biologisk mångfald. Den biologiska effekten och invasionspotentialen bedöms och sätts sedan i relation till ett framtida klimatscenario.
− Det är en stor kommunikationsutmaning att få folk att förstå att växter som tidigare har ”skött sig” kommer att bli problem när klimattrösklarna passeras, konstaterar Mora.
* Biosfärområden utses av Unesco och är geografiskt avgränsade områden som ska utgöra ett modellområde för hållbar utveckling med människan i fokus.
Vetenskaplig artikel
- Palmér, A. Wallin, J. Persson, M. Aronsson, K. Blennow. Effective communications on invasive alien species: Identifying communication needs of Swedish domestic garden owners. Journal of Environmental Management, Volume 340, 2023.https://doi.org/10.1016/j.jenvman.2023.117995
Evidensbaserade riktlinjer för ändamålsenlig kommunikation
Metodiken som använts för att ta fram evidensbaserade riktlinjer för ändamålsenlig kommunikation har tidigare tillämpats på flera olika ämnesområden såsom klimatanpassning inom skogsbruket, stigande havsnivåer och tillgång till biomassa för energiändamål från jordbruket. Syftet med metodiken är att ta reda på vad grupper som man vill kommunicera med redan vet och vad de behöver få reda på för att kommunikationen bättre ska kunna fylla mottagarens kommunikationsbehov och för att säkerställa att den presenteras på ett sätt som mottagarna förstår. Genom att lyfta in användargruppen kan även deras lokala kunskap tas i beaktande.
Metodiken ger ett användbart underlag för ämnesexperter och kommunikatörer om vad som kan vara viktigt att inkludera i kommunikationen med olika grupper.
Om projektet:
Projektfinansiering: Formas
Projektgrupp: Institutionen för landskapsarkitektur, SLU (genomförare), SLU Artdatabanken, Naturvårdsverket, Lunds universitet samt de tre svenska biosfärområdena Blekinge Arkipelag, Voxnadalen och Vänerskärgården med Kinnekulle.
Om invasiva främmande arter:
Invasiva främmande arter − djur och växter (naturvardsverket.se)
Invasiva främmande arter – Arter och livsmiljöer – Havs- och vattenmyndigheten (havochvatten.se)
SLU Artdatabanken – Reporting (artfakta.se)
Samt hos länsstyrelserna.
Medellande Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Uppsala
