Bostadsmarknadens största utmaning är fortsatt den stora bristen på tillgängliga bostäder. Utmaningen är på inget sätt ny men situationen har förvärrats under de senaste åren. Genom sitt engagemang för att erbjuda utsatta individer och familjer ett boende har kommunernas socialförvaltningar i dag vuxit till en av Sveriges största hyresvärdar. I ökande utsträckning vänder sig insatserna till resurssvaga hushåll utan sociala problem i övrigt. För personer med psykiska eller sociala problem blir tröskeln in på bostadsmarknaden då ännu högre. De hamnar sist i kön när socialtjänsten tvingas agera bostadsförmedling.

De sociala konsekvenserna av systemfelen på bostadsmarknaden är omfattande och hamnar olyckligt under radarn i den bostadspolitiska debatten. Jämfört med höga hyror i nybyggda bostäder är det ett avsevärt större problem att allt fler saknar möjlighet att betala boendekostnaderna för – eller får tillträde till – de billigaste bostäderna som redan finns och som alltid kommer vara billigare än de billigaste nybyggda bostäderna.

I dag befinner vi oss dessutom i ett läge där problemen på bostadsmarknaden under de kommande åren riskerar att bli ännu större. Den svenska befolkningen väntas fram till 2028 öka med 100 000 personer varje år, totalt en miljon fler människor som behöver någonstans att bo. Det är den största befolkningsökningen det svenska samhället någonsin upplevt under en sådan kort period. Samtidigt har bostadsbyggandet redan stannat av och bedöms minska ytterligare framöver.

Vi har i decennier försökt lösa problemen på bostadsmarknaden med gamla lösningar. Det är tydligt att det inte varit en framgångsrik väg. Det är därför tid för ödmjukhet och mindre tvärsäkerhet. Sannolikheten för att lösningar som fungerade illa i går ska fungera utmärkt i morgon är liten. I stället för ultimata krav och låsta positioner krävs prestigelöshet och nyfikenhet för att finna nya lösningar.

Vår uppmaning till regeringen och Per Bolund som nytillträdd bostadsminister är att lyssna till och bejaka de goda förslag som nu diskuteras av aktörer i politiken och i och omkring fastighetsbranschen för att utforma och låta en ny, fungerande svensk modell för bostadsmarknaden växa fram. Var öppen för nya lösningar, även för sådana som inte prövats tidigare i Sverige men som fungerar på andra håll i världen.

Det kan vi göra genom att våga testa nya lösningar i mindre skala, i form av pilotprojekt, som sedan kan skalas upp när vi ser att resultatet blir bra – eller överges om positiva effekter uteblir.

Januariavtalets förslag om fri hyressättning i nybyggnation, regelförenklingar kring byggande och en bättre fungerande förhandlingsmodell för det befintliga beståndet är, trots sin generella karaktär, sådana begränsade förändringar som visar på nya möjligheter utan att i grunden omvälva bostadsmarknaden.

Begränsade försök, gärna i flera olika utformningar och lokalt anpassade, bör göras också för att utveckla den sociala bostadspolitiken. Finansiering av nyproduktion är en annan angelägen framtidsfråga, där det inte finns utrymme att helt låta detta bli ett ansvar för kommunägda bolag.

Nya idéer krävs. Vi ska inte backa in i framtiden med gamla lösningar. Om vi testar nya kan vi också se vad resultatet blir, dra lärdom av misstag och undvika fallgropar. Det tror vi är vägen framåt för en ny svensk modell.

Print Friendly, PDF & Email